I måndags var jag på ett tidigt ultraljud- jag kunde omöjligt vänta till slutet av september. såg allt bra ut och var det en eller två. nej, det fanns inte en chans att jag skulle kunna vänta längre!
det finns bara ett ord: häftigt! helt plötsligt uppenbarade sig en bild på en liten sprattlande krabat där man tydligt såg konturerna av huvud, armar, ben och kropp. ett litet flimrande hjärta fanns där också! puh! det såg helt normalt ut än så länge och det var en. vi drog båda två en lättnads suck!
nu känns det på nåt sätt lite mer verkligt. iallafall för den blivande pappan som nu gärna närmar sig magen med en lätt hand eller lägger örat till och säger några ord. rörande! det kan inte vara lätt att vara lite utanför i det hela.
de blivande mor- och farföräldrande bubblar av lycka! för två av dem är det första barnbarnet. jättekul att skänka dem denna lycka glädje, men även lite oro som en annan kanske inte känner.
vad är det man säger- delat glädje, dubbel glädje- så sant, så sant!
